Ormar i trädgården övervintrar under boden och i komposten, rädslan är onödig och deras nytta ovärderlig
När det blir kyligare på hösten börjar många djur ändra sitt beteende. Fåglar flyttar till varmare trakter, däggdjur får tjockare päls och vissa djur gör matförråd. Hos ormar fungerar det annorlunda. Trots att de under sommaren kan dyka upp ganska ofta i trädgårdar, på ängar eller längs steniga stigar, verkar de försvinna när vintern närmar sig. I själva verket ger de sig inte av långt. De letar bara upp en trygg plats där de kan ta sig igenom den kalla perioden.
Ormar är kräldjur och ektoterma, vilket betyder att de inte själva producerar kroppsvärme som människor eller andra däggdjur. Deras kroppstemperatur beror på omgivningen. Därför kan vi under varma dagar se dem sola på stenar, ved eller i vägkanter. Solen hjälper dem att få den energi som behövs för rörelse och matsmältning. Men när frosten kommer räcker det inte längre att värma sig på det sättet.
Vad ormar gör när det blir kallt
När temperaturen sjunker går ormens ämnesomsättning, puls och andning ner i varv. De slutar vara aktiva och minskar gradvis födointaget. Under den kalla perioden skulle kroppen nämligen inte kunna bearbeta maten ordentligt. I stället för vinterjakt fokuserar de därför på en sak: att hitta ett gömställe med så jämn temperatur som möjligt.
Den här vinterdvalan jämförs ofta med hibernation, men hos ormar är det mer korrekt att tala om ett tillstånd som liknar brumation. Det handlar inte om en djup, oavbruten sömn. Ormen är kraftigt nedvarvad, sparar energi och håller sig mest gömd, men under en ovanligt mild vinterdag kan den kort visa sig ovan jord för att värma sig eller dricka, för att sedan krypa tillbaka in i skyddet.
Hibernakulum, en trygg vinterbostad för ormar
Platsen där ormar tillbringar vintern kallas hibernakulum. Det måste vara ett utrymme där temperaturen inte sjunker under fryspunkten och där de är skyddade mot vind, fukt och rovdjur. I varmare områden kan en murken stam, en vedhög eller komposten räcka. I kallare trakter går de djupare ner i marken, ofta under tjälgränsen.
Typiska vinterkvarter kan vara övergivna gnagargångar, skrevor i berg, stenmurar, utrymmen under bodar och altaner eller under gamla skivor och materialhögar. En trädgård kan alltså erbjuda fler gömställen än de flesta tänker på. Det betyder dock inte att de är farliga eller att de aktivt söker sig till hus. Oftast letar de framför allt efter lugn och ro, torrt och stabila förhållanden.
Varför det ibland finns flera ormar i samma gömställe
Att hitta ett idealiskt vinterställe är inte enkelt. Väl skyddade platser med lagom temperatur är inte obegränsat många i landskapet, och därför händer det ofta att flera ormar delar samma gömställe. Hos vissa arter är det helt normalt. Gemensam övervintring hjälper dem att klara den tuffa perioden bättre, och på våren underlättar det dessutom att hitta en partner.
Just därför kan man ibland stöta på ett större ormklot på våren. En sådan situation kan skrämma människor, men i själva verket är det ett naturligt beteende kopplat till fortplantningen. Ormarna vaknar till liv efter vintern, solar sig och drar nytta av att de befinner sig nära andra individer.
Klimatet och arten gör skillnad
Hur länge ormar håller sig inaktiva beror på klimat, höjdläge, väder och vilken art det handlar om. I kallare områden kan de dra sig tillbaka redan under oktober och stanna i skyddet ända till tidig vår. I mildare regioner är deras vinterrytm mer flexibel. När det blir varmare kan de visa sig en stund även mitt i vintern och sedan dra sig tillbaka igen när kylan återvänder.
Vissa ogiftiga arter anpassar sig väl även till miljöer nära människor, medan andra föredrar mer avlägsna naturmiljöer. Generellt gäller dock att ormar inte söker människans närhet, utan tillgång till bra skydd och gott om föda under den aktiva delen av året.
Varför ormar är nyttiga i trädgården
Även om många känner respekt för ormar har de en mycket viktig roll i ekosystemet. De är naturliga rovdjur och hjälper till att reglera antalet djur som människor ofta ser som skadedjur. Större ormar tar möss, sorkar och andra smågnagare. Mindre arter kan, beroende på vad som är naturligt för dem, äta sniglar, insekter eller groddjur.
Genom att hålla balansen i bytesdjurens populationer gynnar de trädgårdar, odlingsmarker och landskapet i stort. Samtidigt ingår de själva i näringskedjan och blir byten för rovfåglar eller andra rovdjur. Ormen är alltså ingen oönskad inkräktare, utan en fullvärdig del av naturen.
När det blir varmare på våren återgår ormarna till normal aktivitet och hjälper återigen till att motverka att små skadedjur förökar sig för mycket i och kring trädgårdar och fruktodlingar.

Går det att skapa ett vintergömställe för ormar
Om man vill stödja den naturliga balansen i trädgården kan man erbjuda ormar ett lämpligt tillhåll. Det viktiga är att välja en lugn plats och skapa ett utrymme som ger torrhet, håligheter och värmestabilitet. Stenar, barkbitar, grenar eller ved kan staplas så att det blir springor mellan dem. Ännu bättre är om en del av ett sådant gömställe når ner under den nivå där marken fryser på vintern.
En sådan plats behöver inte bara vara till för ormar. Ofta utnyttjas den även av grodor, ödlor eller nyttiga insekter. Poängen är inte att locka stora mängder djur nära huset, utan att ge naturen ett hörn där den kan fungera utan onödiga ingrepp. Den som är rädd för ormar bör ha i åtanke att dessa kräldjur oftast inte vill ha kontakt med människor och vid störning försöker de försvinna så snabbt som möjligt.
När ormarna dyker upp igen
På frågan när ormar kommer fram på våren finns inget enda exakt svar. Det beror på hur vintern har varit och på platsen. På vissa håll börjar de synas redan vid de första längre soliga dagarna, på andra först när värmen håller i sig. Men en sak är säker: värme är signalen för dem att återgå till ett aktivt liv.
Så när vi inte ser ormar på vintern betyder det inte att de har försvunnit ur landskapet. De tar sig bara igenom en ogynnsam period i tryggt gömsle. När det blir varmt igen återvänder de till sina favoritplatser och fortsätter sin roll som diskreta men mycket nyttiga invånare i vår natur.
Källa: Martha Stewart, Willys Wilderness , Pestrazahrada.cz
Sjuksköterska till yrket, hon brinner för hälsosamt levnadssätt, naturen och allt som gynnar både människor och världen omkring dem. På fritiden tycker hon om trädgårdsarbete, matlagning, sömnad och att ta hand om sin familj. I sina artiklar älskar hon att kombinera yrkeskunskap med praktisk erfarenhet från trädgården och vardagslivet.
Relaterade artiklar
Du kan byta gräsklipparen mot får tre små raser klarar gräsmattan utan klippning
Trött på att klippa gräset? Små fåraser kan sköta betet åt dig och samtidigt vara tåliga, relativt lättskötta hobbydjur – om du ger dem rätt förutsättningar.
Höns slutar värpa på vintern på grund av foder som anses idealiskt Spannmål räcker inte
När dagarna blir kortare och temperaturen sjunker minskar värpningen ofta. Med rätt värpfoder, vatten, ljus och en bra miljö i hönshuset kan du ändå hålla produktionen mer stabil även vintertid.
Hur mycket vatten dricker en höna per dag siffran överraskar och på sommaren fördubblas den blek kam är en varningssignal
Tillgång till rent, friskt vatten är avgörande för hönsens hälsa och värpning. En vuxen höna dricker ofta runt en halv liter per dag, men under sommarvärme kan behovet bli dubbelt så stort.
Kommentarer (0)
Var först med att kommentera.