Höns slutar värpa på vintern på grund av foder som anses idealiskt Spannmål räcker inte

Under de varma månaderna är värpningen ofta mycket regelbunden, men när hösten och vintern kommer förändras läget. Kortare dagar, lägre temperaturer och sämre tillgång till naturligt grönt foder gör att hönsen får mindre energi och att kroppen fungerar annorlunda än på sommaren. Det betyder dock inte att minskad värpning är oundviklig eller att det inte går att göra något åt den.

Foderkvalitet, tillgång till vatten, lämpliga ljusförhållanden och miljön i hönshuset spelar stor roll. Den som vill ha ägg även under de kalla månaderna bör inte förlita sig enbart på spannmål, utan på en genomtänkt och balanserad skötsel.

Grunden är ett fullvärdigt värpfoder

Många hönsägare ger på vintern mest vete, majs eller korn. Ett sådant foder ger visserligen energi, men det täcker inte ensamt värphönsens alla behov. För att bilda ägg behövs också protein, fett, vitaminer och mineraler i rätt proportioner.

Därför bör huvuddelen av vintermenyn bestå av ett bra komplettfoder avsett just för värphöns. Spannmål kan ges som extra, men ska inte ersätta den balanserade basblandningen. Ensidig utfodring är en av de vanligaste orsakerna till svagare värpning.

Grönsaker som ett bra tillskott

På vintern kommer hönsen vanligtvis inte åt färskt gräs eller annat grönt, så det är klokt att komplettera foderstaten med grönsaker. Rivna morötter, strimlad kål, pumpa utan skadade delar eller en mindre mängd foderbeta fungerar bra. Grönsakerna ska vara rena, fräscha och ges i rimlig mängd.

Det är ingen ersättning för huvudfodret, utan en variation som tillför extra näring och stödjer flockens kondition. Rester behöver tas bort i tid så att de inte förstörs.

Kalcium och protein avgör äggens kvalitet

Om äggen får svagt, tunt eller mjukt skal beror det ofta på kalciumbrist. Hönsen bör därför ha en separat tillgång till en lämplig kalciumkälla, till exempel snäckskal/grit eller ett grovkornigt mineralfoder för fjäderfä. Då kan de själva fylla på mineraler efter behov.

Lika viktigt är protein. Utan tillräckligt intag har kroppen svårt att producera ägg. Kvalitativa foderblandningar innehåller protein i en balanserad sammansättning, ofta till exempel från soja- eller solrosråvaror. Det är däremot inte lämpligt att försöka öka värpningen genom att överdrivet tillsätta fettrika fröer, eftersom för mycket energi kan leda till överutfodring och fettansättning.

Varm blötfoderblandning ja men med måtta

I många hem gör man vintertid blötfoderblandningar till hönsen av krossat spannmål, grönsaker och varmt vatten. Det kan vara ett användbart tillskott om det är färskt och ges i en mängd som hönsen snabbt äter upp. Det ska varken vara hett eller ligga länge i tråget.

I blandningarna hör inte salta matrester från bordet, skämd mat eller mögligt bröd hemma. Det som kan skada fjäderfäets hälsa syns alltid snabbt även på värpningen.

Utan vatten blir det ingen värpning

Rent vatten är helt avgörande på vintern. Så fort hönsen inte får i sig tillräckligt med vätska kan värpningen snabbt sjunka. Det måste därför finnas vatten i vattenautomaten hela dagen, och det får inte frysa. Ouppvärmda hönshus behöver kontrolleras extra noga, eftersom problemet kan uppstå mycket snabbt.

Ljus, lugn i hönshuset och ruggning

Fodret räcker inte i sig. När dagarna blir kortare avtar värpningen naturligt. För bättre resultat behöver hönsen oftast ungefär 14 till 16 timmars ljus per dag. Kompletterande belysning med timer kan hjälpa, men fjäderfä måste ändå få en del av dygnet mörker för vila.

Hönshuset bör vara torrt, dragfritt, ha ren ströbädd och samtidigt vara väl ventilerat. På hösten är dessutom ruggning vanligt. Under den perioden går mycket näring åt till att bygga nytt fjäderdräkt, så värpningen kan tillfälligt upphöra. Det är ett naturligt tillstånd som ingen mirakeltillsats kan trolla bort.

Enkel vinterrutin för utfodring

En regelbunden dygnsrytm fungerar bra. På morgonen är det lämpligt att ge huvudgivan av komplett värpfoder, cirka 70 till 80 gram per höna. Vid lunchtid kan du erbjuda en mindre portion grönsaker, cirka 10 till 15 gram per höna. På eftermiddagen kan ett mindre tillskott av spannmål ges, till exempel vete eller majs, återigen ungefär 10 till 15 gram per individ.

Den totala dagliga förbrukningen för en vuxen värphöna ligger ofta på cirka 110 till 120 gram komplettfoder, beroende på ras, storlek, aktivitetsnivå och temperaturen i hönshuset. På kvällen är det bra att kontrollera att hönsen har tillräckligt med foder, ofruset vatten och kalcium som finns tillgängligt separat.

Förvänta dig inget mirakel av ett enda fodermedel

Framgång i vinterhållningen bygger inte på en enskild råvara, utan på helhetsbalans. Bäst resultat får du genom att kombinera bra foder, tillräckligt med protein och kalcium, regelbunden tillgång till vatten, rätt ljus och goda förhållanden i hönshuset. När hönsen får allt de behöver klarar de den kalla perioden i betydligt bättre kondition, och värpningen håller sig stabilare även utanför högsäsongen.

Källa: Dine-a-Chook, To je nápad, Pestrazahrada.cz