Det bortglömda fruktträdet som liknar plommon gör comeback i trädgården

Myrobalan, på svenska oftast kallad körsbärsplommon, hör till de trädslag som trivs hos oss både i trädgårdar och ute i landskapet. Medan klassiska plommon ofta förknippas med stora frukter och brännvin har myrobalan länge setts mer som en vildare släkting. Nu hamnar den åter i fokus, eftersom den erbjuder en kombination av egenskaper som, i tider med väderextremer och sjukdomstryck, är förvånansvärt värdefull.

Det finns många typer och former av Prunus, som skiljer sig åt i växtsätt, kronform, blad samt fruktens färg och smak. Pomologer delar in dem i flera grupper efter ursprung och kännetecken. Vid sidan av de vanliga odlade plommonträden finns det även arter hos oss som har anpassat sig väl till det lokala klimatet och i vissa områden utvecklas bättre än mer krävande sorter.

Var myrobalan har störst betydelse i fruktodlingen

I praktiken förökas plommonträd sällan från frö, utan vegetativt, oftast genom ympning eller okulering. En nyckelroll spelar grundstammen, alltså trädets rotdel, som påverkar tillväxt, förankring och förmågan att hushålla med vatten. Och det är just här myrobalan utmärker sig.

Den växer som ett träd på ungefär 3 till 9 meter och kan bilda ett kraftigt rotsystem. Jämfört med vissa andra plommonslag har den ofta både bredare och djupare rötter, vilket hjälper under torrare perioder och i lättare jordar. I Slovakien har man dessutom tagit fram typer avsedda för områden med kortare växtsäsong samt för varmare, torrare lägen. Ett viktigt argument är också den höga motståndskraften mot plommonpocken (sharka), som är en av de mest problematiska virussjukdomarna på plommon.

Inte bara grundstam, utan också prydnadsträd med ätliga frukter

Myrobalan ses i dag inte bara som en teknisk grundstam för plommon. I många länder äts frukterna gärna färska eller förädlas. Fördelen är att man hos utvalda matfruktsorter inte behöver kompromissa mellan prydnad och nytta. Trädet kan imponera med blomningen på våren, med bladverket under säsongen och i slutet av sommaren med frukter som har egen karaktär och bred användning i köket.

På förädlingsstationen i Klčov togs matfruktsorter fram som är kända som Klaret, Klasik och Klar. Även om de är avsedda att ätas har de samtidigt god affinitet, alltså förmåga att säkert växa ihop med ympen, vilket är praktiskt även för odlare som vill använda myrobalan på flera sätt i fruktträdgården.

Klaret som tålig sort för svalare lägen

Sorten Klaret har tagits fram genom urval av fröplantor från korsning med rödlövad myrobalan. Fokus låg på hälsa och motståndskraft, och därför anges den ha hög tolerans mot sharka, bladlöss och fruktmögel (Monilia). Samtidigt är det en vinterhärdig sort, lämplig även för svalare, nordligare områden.

Trädet växer upprätt och bildar en smalare pyramidformad krona. Bladen är medelstora och kan skifta från mörkgröna toner till brunrödgrönaktiga. Blommorna är små och självfertila. Frukterna är oftast medelstora, runda, med skal i en matt violettsvart nyans. Fruktköttet är fast, mörkt karmosinrött och smakar sötsyrligt, och lossnar bara delvis från stenen. I varmare lågland mognar den ungefär i mitten av juli, i högre lägen först mot slutet av augusti. Frukterna får lätt inte tryckskador vid transport, spricker inte ens efter kraftiga regn och sitter kvar länge på trädet i bra ätmognad. De passar till kompotter, saft, juice och sylt, och för stabil skörd behöver trädet en underhållsbeskärning för att ljusa upp kronan.

Klasik som en pålitlig självfertil myrobalan

Klasik har uppstått genom fri pollinering av myrobalan i östra Slovakien. Den har tendens att växa kraftigare, ofta mer som en stor buske med rund till flatrund, ibland hängande krona och finare huvudgrenar. Den blommar vanligtvis under andra tiodagarsperioden i maj; blommorna är vita med kraftigt vågiga kronbladskanter. En viktig praktisk egenskap är självfertiliteten, så för att sätta frukt behövs inga andra sorter i närheten.

Frukterna är medelstora, runda och jämna i både storlek och form. Skalet är blankt, gulorange, med tydliga vita lenticeller. Fruktköttet är gyllene orange, fastare och mycket saftigt, smaken sötsyrlig. I varmare områden mognar den kring skiftet juli–augusti, i högre lägen snarare från slutet av augusti till mitten av september. Den passar för direktkonsumtion och till kompotter. Den uppskattas också för sin motståndskraft mot sharka och fruktmögel (Monilia) samt sin förmåga att bättre klara sena vårfroster.

Klar som det tidigaste valet med tydligt söt smak

Klar anges som den tidigaste myrobalanen för färskkonsumtion, framtagen genom selektion av fröplantor efter fri pollinering. Trädet bildar en mindre, kompakt krona och passar därför även i trädgårdar där man behöver hålla koll på utrymmet. Frukterna är jämnt runda, med brunrött skal, ofta med tydliga lenticeller och små rostfärgade prickar. Fruktköttet är saftigt, guldgult och fint. Det lossnar bättre från stenen först när frukten är övermogen.

Den mognar strax efter körsbären, vanligtvis från tredje tiodagarsperioden i juli till första tiodagarsperioden i augusti. Frukterna passar att äta direkt och för både hemmatillverkning och industriell syltproduktion, där den typiskt har en tydligt söt smak.

Varför myrobalan återkommer i planteringar även utanför trädgårdar

Myrobalan kan även odlas i ett skonsamt, ekologiskt inriktat brukande, eftersom den generellt inte är överdrivet krävande. Tack vare kombinationen av motståndskraft, anpassningsförmåga och dekorativt utseende fungerar den inte bara som fruktträd, utan också som solitär, alternativt som del av trädalléer och fruktbälten på jordbruksmark. Den passar även nära gårdar och i landskapet, där den kan fylla både en nyttig och en estetisk funktion.

Källa: Gardenia, Zahrádkár, BBC Gardener’s World, Pestrazahrada.cz