Vill du ha en trädgård utan skadedjur börja föda upp pärlhöns och få även ägg och kött

Om du funderar på vilken fjäderfäart du ska lägga till på gården kan pärlhöns vara en trevlig överraskning. Det är en tålig och oftast mycket frisk art som, jämfört med annan fjäderfä, bara sällan drabbas av sjukdomar. Uppfödare uppskattar också att man hos pärlhöns vanligtvis inte har samma bekymmer med salmonella. Utöver ägg och kött ger de dessutom något extra: ett tydligt, dekorativt utseende som piggar upp trädgården och fångar besökarnas blick.

I vårt klimat är pärlhöns ganska lättskötta, så länge de har torrt, värme och ro för att värpa.

Var du kan köpa pärlhöns och vad du ska se upp med

Det säkraste brukar vara att köpa direkt från en beprövad uppfödare eller på uppfödarutställningar, där chansen är större att få friska djur och samtidigt få en kontakt för eventuella frågor. Det dyker även upp annonser online, ofta som halvårsgamla till ettåriga djur för omkring 400 Kč, eller mycket unga pärlhönskycklingar i åldern cirka 1 till 3 veckor för runt 140 Kč.

Med riktigt små kycklingar måste du däremot hålla koll på uppfödningsförhållandena. Avgörande är en stabil temperatur på cirka 25 till 30 °C, tillräckligt med ljus och framför allt torr ströbädd. Nedkylning och fukt hör till de vanligaste orsakerna till förluster under de första veckorna.

Samspelet med annan fjäderfä och flockbeteende

Pärlhöns kommer oftast väl överens med andra djur på gården och det är inte ovanligt att de delar hönshus med höns. Problem kan uppstå med en dominant hane, en pärlhönstupp, som ibland vaktar sin rang hårt och kan konkurrera även med en tupp. Om du vill slippa hierarki och konflikter går det att hålla pärlhöns även utan hane, beroende på vad du har för mål.

Hönshus, sittpinnar och reden anpassade för pärlhöns

Hönshuset ska vara tillräckligt rymligt för alla djur och ordnat så att fåglarna inte trängs. Sittpinnar bör placeras med minst 15 cm mellanrum. Pärlhöns sover gärna högt upp, de känner sig tryggare nära taket, så det lönar sig att ge dem möjlighet till en högre sittplats.

Placera redena för värpning i en lugnare och mörkare del av hönshuset där de inte störs av aktivitet. Grunden för komfort är ett rejält lager torra spån eller liknande strö, där pärlhöns gärna formar grunda gropar och vilar. På vintern är isolering och torrt viktigt. Även om de härstammar från varmare områden klarar de övervintring utan större problem i ett välisolerat hönshus och med torr ströbädd.

Rastgård, rörelse och naturlig bekämpning av skadedjur

Pärlhöns uppskattar en stor rastgård eftersom de har ett starkt rörelsebehov. Under dagen kan de gå igenom en lång rastgård flera gånger och samtidigt letar och plockar de ständigt något. De kan hjälpa i trädgården genom att ta insekter, skalbaggar och även sniglar. I praktiken nämns att de i potatisodling kan minska skadedjur märkbart, inklusive potatisbladbaggen. Samtidigt beskrivs de ofta som fåglar som inte förstör bäddar lika mycket som vissa andra arter, eftersom de vanligtvis inte har behov av att intensivt sprätta i jorden.

Foder, vatten och kalcium under värpningen

Grunden är rent vatten som fylls på regelbundet, helst byts dagligen, samt utfodring anpassad efter hur mycket de kan hitta i rastgården. Vanligt är spannmål, krossat spannmål, kokt potatis, betor, uppblött hårt bröd och grönt foder. Har pärlhönsen gott om utrymme hittar de en betydande del av födan själva när de betar. Under värpperioden behöver du tänka på tillräckligt med kalcium så att skalen blir starka och fåglarna inte får brist.

När du kan vänta dig de första äggen och hur du inte tappar bort värpningen

De första äggen brukar dyka upp i övergången mellan mars och april. När det fortfarande är svalt ute och färskt gräs saknas hjälper det att skapa förhållanden i hönshuset som stödjer värpningen. En viktig praktisk detalj är att lämna minst ett ägg i redet. Om en pärlhöna kommer till redet och inte hittar något kan hon välja en ny plats nästan var som helst i trädgården, vilket sedan gör det svårt att hitta. Under en värpsäsong klarar en pärlhöna ungefär omkring 120 ägg.

Äggens och köttets nyttiga egenskaper

Pärlhönsägg liknar hönsägg, men är oftast lite mindre och har en mild smak. Typiskt är det ljusbruna, prickiga skalet som är hårdare och tätare, vilket gör att äggen vid rätt förvaring håller förvånansvärt länge, ibland ända från sommaren till nästa vår. Vid lång lagring kan förhållandet i äggvitan förändras, men ägget förblir användbart. Ofta nämns också lägre kolesterolhalt jämfört med hönsägg. Vid hårdkokning anges en kort tid, cirka 4 minuter.

Köttet från pärlhöns är mört och magert och uppskattas för sitt innehåll av omättade fettsyror, lägre mängd kolesterol och en bra andel vitaminer. Smaken liknas ofta vid vilt, ibland fasan, så det kan vara en intressant variation jämfört med vanlig fjäderfä.

Pärlhöns som vakter och naturlig avskräckare

En annan anledning till att människor håller pärlhöns är deras tydliga vaksamhet. När de bedömer att det finns fara sätter de igång med höga läten som varnar omgivningen. Det kan fungera som ett naturligt larm, men passar inte alla, särskilt i tätare bebyggelse. Ljudnivån har också en bieffekt: enligt uppfödares erfarenhet tål gnagare inte pärlhönsens läten, vilket kan hjälpa till att skrämma bort råttor som ibland dyker upp vid fjäderfähållning.

Träck som gödsel i köks- och prydnadsträdgården

En praktisk bonus är att ta vara på träcken. Vid rimlig hantering kan den fungera som ett bra gödselmedel till både grönsaksland och prydnadsplanteringar. Om du alltså söker fjäderfä som ger ägg, kött, hjälp mot skadedjur och dessutom bidrar till näringskretsloppet i trädgården, passar pärlhöns väl in i det upplägget.

Källa: E-bird, The BDI, Backyard Chicken, Pestrazahrada.cz