Många års skörd utan mycket skötsel satsa på rabarber i trädgården

Rabarber är en långlivad och mycket tålig perenn som klarar även kyliga lägen och samtidigt inte kräver mycket skötsel. Varje vår skjuter den på nytt och bygger successivt upp en kraftig bladrosett som kan bli runt 1,5 meter bred eller mer, så den behöver gott om plats. Under vintern drar den ner den ovanjordiska delen, bladen dör bort och på våren kommer nya bladskaft. Det är just bladskaften som skördas, oftast på våren och försommaren.

Smaken på rabarber varierar med sort och bladskaftens ålder; ibland är den tydligt syrlig, ibland förvånansvärt mild. I köket används den visserligen ungefär som frukt, men botaniskt är den en grönsak. Traditionellt hamnar den i pajer och smulpaj, men den fungerar också utmärkt i chutney eller som en pikant komponent i såser.

Med rabarber är tålamod viktigt. Första året efter plantering bör man inte skörda alls, andra året bara mycket sparsamt, så att plantan hinner bygga upp kraft. Först från tredje säsongen är det lämpligt att skörda som vanligt, och under en skördeperiod är det klokt att ta högst ungefär en tredjedel av bladskaften så att det finns tillräckligt med blad kvar för fortsatt tillväxt.

Välj sort efter färg, smak och odlingssätt

Sorterna skiljer sig i bladskaftens färg från djupt rubinröd via rosa till ljusare toner med grön anstrykning. Det finns också skillnader i växtkraft, sötma, skördetid och lämplighet för drivning. Om du vill odla rabarber i kruka lönar det sig att välja en mer kompakt typ som inte kräver extremt mycket utrymme. För vinterdrivning passar däremot tidiga sorter som reagerar villigare och ger tidigare skörd.

Rabarber går också att få från andra trädgårdsodlare. Äldre tuvor delas nämligen ungefär vart femte år för att inte tappa vitalitet och för att fortsätta ge bra skörd. Vid delningen får man flera nya delar som enkelt kan ges bort eller planteras på en ny plats.

Var du får tag i rabarber och vilken form du ska välja

Oftast säljs rabarber som plantor i kruka eller som vilande rötter utan jord, så kallade kronor. Kronor finns vanligtvis från senhöst till tidig vår och blir ofta billigare än krukodlade plantor. Frö är visserligen det billigaste alternativet, men vägen till full skörd blir betydligt längre och dessutom kan kvaliteten variera, eftersom frösådder inte blir helt identiska med moderplantan. För köpta kronor eller plantor är det viktigt att välja en pålitlig leverantör så att växterna är friska och fria från virussjukdomar.

Förbered växtplats och jord för många års odling

Idealet är en öppen, solig plats med näringsrik jord som håller fukt men samtidigt inte är ständigt vattensjuk. Rabarber klarar också lätt halvskugga, men i djup skugga blir den svagare. Har du tung lerjord eller dålig dränering är det säkrare att odla i upphöjd bädd eller i en stor kruka. Även om rabarber är härdig kan unga skott skadas av sena frostnätter, så det är en fördel att undvika frostfickor. På kalla platser passar ofta även senare sorter.

Inför plantering är det bra att rensa bort fleråriga ogräs och förbättra jorden ordentligt med organiskt material. Beprövat är att arbeta in välbrunnen kompost eller välförmultnad stallgödsel, ungefär två hinkar per kvadratmeter. Odlar du utan att gräva kan du i stället täcka jorden i förväg med ett rejält lager organiskt material och plantera direkt i detta.

Sådd från frö är billigare men tar längre tid

Att odla från frö är varken det snabbaste eller enklaste, men det gör att du kan få fram fler plantor till lägre kostnad. Frösådda plantor startar långsammare än köpta kronor eller plantor med färdigt rotsystem och kan skilja sig i växtsätt och kvalitet på bladskaften. Om du väljer att så kan du så i slutet av vintern i pluggbrätten eller småkrukor inomhus i torvfri såjord, cirka 2,5 centimeter djupt. På sin permanenta plats planteras de sedan ut på våren eller hösten.

Ett annat alternativ är vårsådd utomhus i en förberedd bädd på samma djup. När plantorna kommit upp behöver de gallras successivt, först till mindre avstånd och senare planteras om till slutligt avstånd på cirka 75 till 90 centimeter, så att de får plats att utveckla en framtida tuva.

Plantering av kronor och plantor i rabatt och i kruka

Rabarber i kruka kan planteras i princip året om, men etablerar sig bäst på våren eller hösten. Undvik om möjligt plantering under stark värme och torka. Vilande kronor säljs främst från november till mars och efter leverans är det bra att plantera dem så snart som möjligt.

Planteringsgropen bör vara något bredare än rötterna. Sätt plantan så att kronans topp, eller punkten där bladen bryter fram, hamnar precis ovanför jordytan. Fyll igen, tryck till jorden lätt och vattna ordentligt. Planterar du flera, håll ett plantavstånd på ungefär 75 till 90 centimeter.

Odla rabarber i kruka

Om rabatten ofta blir vattensjuk på vintern eller om du saknar plats kan rabarber odlas framgångsrikt i en stor behållare. Krukan bör vara minst 50 centimeter djup och lika bred och måste ha gott om dräneringshål. Använd torvfri jordbaserad planteringsjord så att den håller fukt och näring bättre. Kronan planteras så att huvudknoppen hamnar precis ovanför ytan. Vid krukodling behöver du räkna med mer regelbunden vattning, eftersom jorden torkar snabbare.

Skötsel året runt som håller tuvan stark

När rabarbern väl har rotat sig ordentligt är den oftast nästan problemfri. Den grundläggande skötseln handlar om att ta bort blomstockar, städa bort döende blad och vårmulcha. När tuvan blir äldre och tätare mår den bra av delning. Den som vill ha mycket tidiga, spröda och ljusare bladskaft kan utnyttja vinterdrivning i mörker.

Vattning och gödsling

Unga plantor behöver regelbunden vattning under torra perioder första året, tills de har byggt upp ett starkt rotsystem. Äldre rabarber vattnas vanligen bara vid långvarig torka, eftersom tillväxten bromsar i värme och torrt väder. I kruka krävs vattning oftare under hela säsongen, men jorden får inte stå blöt hela tiden, då riskerar rötterna att ruttna.

Ett täcklager av kompost brukar ge tillräckligt med näring. Är jorden mager och tillväxten svag kan en organisk gödsel med högre kväveandel hjälpa på våren eller sommaren, eftersom den gynnar blad- och bladskaftsbildning. Det är viktigt att inte överdriva, så att plantan inte i onödan går i blom.

Vårmulch

Varje vår fungerar ett lager välbrunnen kompost eller annat väl nedbrutet organiskt material, cirka 7 centimeter tjockt, runt tuvan mycket bra. Täck inte själva kronan, eftersom den kan ruttna om den hamnar under materialet. Mulchen hjälper till att hålla jämn fukt och minskar ogräs.

Drivning av rabarber för tidigare och mildare skörd

Vill du få tidiga, sötare och sprödare bladskaft kan du mitt i vintern täcka en stark och frisk tuva med en hög behållare eller en drivklocka, så att skotten växer i mörker. När bladskaften väl börjar synas växer de mycket snabbt och är oftast skördeklara efter fyra till åtta veckor. Efter första skörden tar du bort täckningen och låter plantan växa vidare normalt. Det är inte lämpligt att driva samma tuva varje år i följd, eftersom den försvagas.

En ännu tidigare metod är att gräva upp en del av rötterna i november. Rötterna får ligga ute i kylan i upp till två veckor för att vilan ska brytas, därefter planteras de i en kruka med jord och ställs i ett svalt rum eller växthus med ungefär 7 till 16 °C. Ljuset stängs ute genom att täcka över och man håller bara lätt fuktighet. Bladskaften kan vara skördeklara efter cirka fem veckor, men kronor som drivits på det här sättet blir ofta kraftigt utarmade och används ofta inte vidare efter skörd.

Ta bort blommor och dela äldre tuvor

Om rabarbern skickar upp en blomstock är det bäst att bryta loss eller skära bort den vid basen så tidigt som möjligt. Blomningen kostar plantan energi och kan minska kraften i kommande bladskaft. Vissa sorter blommar oftare; det är också vanligare hos frösådder, vid mycket fuktiga somrar eller efter överdriven kvävegödsling. Gamla tuvor som inte delats på länge har också större tendens att blomma.

Stora tuvor mår bra av att delas ungefär vart femte år, särskilt om beståndet blivit för tätt eller bladskaften blir klenare. Delning görs under viloperioden från mitten av hösten till tidig vår. Hela tuvan grävs upp och delas i mindre delar så att varje del har en bit rhizom och minst en tillväxtknopp. Bitar från ytterkanten brukar vara bäst, medan mitten kan vara trött. Svaga eller angripna delar slängs och friska delar planteras om direkt.

Övervintring utan krångel

Rabarber behöver inget vinterskydd, tvärtom är kylan viktig för vårens tillväxtstart. På hösten är det bra att låta bladen vissna ner naturligt och sedan ta bort dem, så att tillväxtpunkterna får ta del av vinterkylan. De vissna bladen kan läggas på komposten, eftersom ämnena i dem bryts ner under komposteringen.

Skörda bladskaften så att plantan fortsätter att trivas

Första året efter plantering skördar man inte, andra året bara några få bladskaft. Från tredje året kan man skörda normalt. De flesta sorter börjar ge bladskaft från april eller maj. Även om de kan användas senare på sommaren rekommenderas ofta att begränsa skörden i slutet av juni till början av juli, så att plantan hinner bygga upp reserver inför nästa säsong.

Välj yngre bladskaft på omkring 30 centimeter, där bladet precis har slagit ut helt. Ta tag vid basen och vrid försiktigt samtidigt som du drar upp skaftet. Skär inte med kniv, eftersom en kvarvarande stump kan ruttna. Bladet äts inte, så ta bort det och lägg på komposten. Ta inte mer än ungefär en tredjedel av bladskaften från en och samma tuva, så att det finns tillräcklig bladyta kvar för fortsatt tillväxt.

Observera: Oro kring högre halter av oxalsyra under säsongen gäller främst bladen, som man ändå inte äter. I bladskaften är mängden normalt låg och utgör vid vanlig användning inget toxikologiskt problem.

Drivna bladskaft skördas på samma sätt när de blivit cirka 30 centimeter. Efter skörd av den drivna omgången tas täckningen bort och tuvan lämnas utan vidare skörd resten av säsongen, så att den kan återhämta sig.

Vanligaste problemen och hur du förebygger dem

Rabarber är i allmänhet robust och kan hålla i minst tio år, och med regelbunden delning betydligt längre. Ändå kan problem ibland dyka upp. Sniglar kan skada unga skott, särskilt de mjälla skotten vid drivning. Sen frost kan bränna skotten, och när frosthot finns hjälper en tillfällig täckning, till exempel med halm eller en luftig fiberduk.

I ständigt fuktig jord finns risk för röta, särskilt på vintern. Avgörande är god dränering, upphöjd bädd eller en kruka som inte står i vatten. Om det uppstår döende eller mjuknande delar är det bra att snabbt ta bort dem så att problemet inte sprider sig. Ibland händer det också att bladskaften spricker på längden och kan få klibbig växtsaft. Ofta hänger det ihop med väderväxlingar, när en kylig eller torr period följs av en snabb förbättring och vävnaderna inte hinner anpassa sig.

Källa: Rhs, Almanac , Pestrazahrada.cz