Förköpsrätt på jordbruksmark kan förändra marknaden och stärka de stora aktörerna

I Tjeckien öppnas åter frågan om lagstadgad förköpsrätt till jordbruksmark. I praktiken skulle det innebära att när en ägare bestämmer sig för att sälja en åker till en utvald köpare, måste han eller hon först ge den lantbrukare som brukar marken möjlighet att matcha budet. Om budet matchas skulle säljaren vara skyldig att sälja just till brukaren. Det är ett ingrepp som skulle beröra en stor grupp människor, eftersom omkring 1,8 miljoner personer äger jordbruksmark.

Initiativet är politiskt känsligt och splittrar inte bara allmänheten utan också lantbrukarna själva. Vissa beskriver det som ett skydd mot spekulanter och investeringsfonder, andra som en försvagning av äganderätten och ett steg som oväntat kan gynna de starkaste agrobolagen.

Tjeckisk särart hög andel arrende

För att bedöma effekterna är det avgörande hur jordbruket bedrivs hos oss. Enligt Eurostats data för 2023 ligger cirka 72 procent av jordbruksmarken på arrende, vilket är tydligt över EU-snittet på omkring 49 procent. Endast några få länder har en högre andel. Det betyder att en stor del av lantbrukarna arbetar på arrenderad mark, inte på egen.

I en expertdebatt i parlamentet framkom att den största volymen arrenderad mark hör till företag som brukar mycket stora arealer. Av data som presenterats av nationalekonomiska experter framgår att merparten av arrendet ligger hos aktörer över hundra hektar. Det är just dessa nuvarande markbrukare som, vid en förköpsrätt, skulle få det starkaste verktyget för att successivt föra över arrenderade skiften till eget ägande.

Vem kan vinna och vem kan tvärtom förlora

Förespråkarna för regleringen betonar att en aktiv lantbrukare ska ha en bättre position än en investerare utanför branschen. Kritikerna påpekar dock att det inte är den lilla bonden som generellt gynnas, utan den som redan brukar marken i dag, och det är ofta ett stort företag med långsiktiga arrendeavtal och starkt kapital.

Det väcks också frågor om värderingen av företag som har en betydande del av sin mark arrenderad. Om de fick en företrädesrätt att köpa de arrenderade skiftena, skulle det kunna öka deras marknadsvärde och förhandlingsstyrka. Ägarna skulle däremot känna av begränsningen, eftersom de inte fritt skulle kunna välja köpare, och deras mark skulle kunna bli mindre attraktiv för en bredare krets av intressenter.

Möjlig påverkan på priser och erfarenheter från utlandet

Utöver äganderätten diskuteras även effekten på markpriserna. Regeringen argumenterar bland annat med att jordbruksmark långsiktigt har blivit dyrare. Det genomsnittliga priset per hektar låg i fjol kring 372 550 kronor och steg återigen jämfört med året innan. Under det senaste decenniet har priset enligt marknadsdata ökat med mer än det dubbla, vilket också avspeglas i arrendenivåerna.

Motståndarna påminner dock om att en liknande reglering kan kyla av marknaden. Som exempel nämns tyska Sachsen-Anhalt, där den genomsnittliga vinnande nivån i auktioner sjönk efter att en förköpsmekanism infördes, och antalet budgivare minskade. En sådan utveckling kan visserligen dämpa prisuppgången, men innebär samtidigt mindre konkurrens och mindre utrymme för ägare att välja det bästa budet.

Argument fonder spekulation och press på arrenden

Betydande jordbruksorganisationer som stödjer förändringen hävdar att investeringsfonder och spekulativt kapital i allt högre grad tar plats på marknaden. Enligt dem försvårar det lantbrukarnas tillgång till mark och driver upp kostnaderna. Det framförs också kritik om att en del av de offentliga stöden indirekt förs över till markägare via arrenden, samtidigt som priserna på jordbruksprodukter stiger långsammare än kostnaderna för mark och hyra.

Syftet ska vara att stärka de aktiva brukarnas position gentemot investerare utanför branschen, som kan bjuda över tack vare fritt kapital.

Varför en del mindre lantbrukare säger nej

Föreningen för privat jordbruk och andra företrädare för små och medelstora gårdar varnar för att en generell förköpsrätt är osystematisk och kan förstärka markkoncentrationen ytterligare. Enligt detta synsätt skulle de stora aktörerna få en företrädesrätt till stora fastighetsområden, eftersom de redan brukar dem, medan mindre intressenter skulle få ännu svårare att komma åt mark.

Samtidigt lyfts att begränsningar för ägarna kan sänka värdet på deras egendom. Om marknaden snävas in till i förväg bestämda köpare kan det pressa priset och försämra ägarens position, till exempel i förhandlingar med banken. Kritiker varnar också för likheter med den slovakiska erfarenheten, där en konstitutionell prövning kom in i bilden.

Konstitutionella risker och ett osäkert lagförslag

Jurister och experter påpekar att ett ingrepp i möjligheten att förfoga över egendom måste motiveras noggrant med ett allmänintresse och utformas så att det håller inom de konstitutionella ramarna. Just rädslan för konflikt med grundlagens principer gör att analyser tas fram och att man fortfarande söker en konkret utformning av lagen. Företrädare för ministeriet medger att de slutliga parametrarna ännu inte är klara, även om regleringen finns med i den lagstiftningsplan som avses för nästa period.

Det viktiga förköpsrätten behöver inte hjälpa de svagaste

Kärnan i tvisten återkommer ständigt till en fråga. Om åtgärden ska underlätta vägen till mark för nyetablerade och mindre lantbrukare måste den utformas så att den i praktiken inte främst stärker dem som redan i dag brukar de största arealerna och har störst ekonomiska möjligheter. Utan det kan regleringen få motsatt effekt, alltså befästa de stora företagens dominans, begränsa ägarna och göra det ännu svårare för en ny generation att ta sig in i branschen.

Debatten handlar därför inte bara om känslor kring fonder och spekulation, utan också om huruvida staten kan välja verktyg som angriper orsakerna. En del lantbrukare föreslår därför att man först använder icke-lagstiftande vägar, som bättre information till markägare, stöd till lokala överenskommelser och incitament för att mark oftare ska hamna hos lokala brukare utan en generell inskränkning av alla ägares rättigheter.

Källa: ASZ ČR, HN, Pestrazahrada.cz