Augustiskatter som de flesta går förbi utan att lägga märke till

Augusti är tiden då sommaren går in i sin sena fas och landskapet snabbt fylls av ätliga skatter. Frukter mognar i häckar och längs skogskanter, örterna är fulla av smak och vissa växter börjar redan sätta frö. För dig som gillar att plocka är det ett perfekt tillfälle att ta vara på det som finns tillgängligt innan hösten tar över på allvar. Oavsett om du promenerar längs järnvägen, på åkervägar, i parker eller vid skogsbrynet går de flesta av arterna att hitta utan långa utflykter.

Säkerheten först: artbestäm alltid växten till 100 %, plocka bort från förorenade platser och ta bara så mycket att det finns kvar till vilt och andra plockare.

Björnbär och andra frukter från sensommaren

Björnbär

Björnbär är bland de mest lättillgängliga augustifrukterna, eftersom buskarna finns nästan överallt, särskilt i häckar, i skogsbryn och längs vägar. Bäst är de glansiga, fylliga och mörka bären som släpper lätt från skaftet. Hårda eller rödaktiga bär bör du låta mogna vidare. I köket passar de i smulpajer, i havregrynsgröt och i smoothies, eller så kan du lägga dem i vinäger eller gin och göra en säsongsmacerering. Det är praktiskt att plocka på morgonen när bären inte mjuknat av värmen, och att räkna med taggar vid hantering.

Näringsmässigt uppskattas björnbär för sitt innehåll av vitamin C, fibrer och antioxidanter inklusive antocyaniner. Just antocyaninerna bidrar till att skydda cellerna mot oxidativ stress, och björnbär nämns ofta även i samband med stöd för minne och allmän vitalitet.

Fläderbär

Fläderbär från svartfläder plockas när de är djupt mörka till purpurlila. Gröna eller röda bär är inte lämpliga, eftersom de i rått tillstånd kan irritera magen. Fläderbär bearbetas traditionellt med värme, oftast till saft/sirap, sylt, vin eller hemmagjord koncentrat. Smakmässigt passar de också bra ihop med äpplen och björnbär, till exempel i pajer och smuldeg.

Fläderbär har en självklar plats i folktraditionen under förkylningstider. De innehåller vitamin C och en rad antioxidanter, ofta nämns quercetin och antocyaniner. I praktiken används de framför allt för att stödja immunförsvaret och luftvägarna, oftast i form av sirap.

Enkel fläderbärssirap

Du behöver ungefär ett halvt kilo färska fläderbär och 1 liter vatten, kryddor som kanel och nejlika, en bit ingefära och citron efter smak. Plocka först bort bären från stjälkarna, sortera bort omogna bär och skölj allt noggrant. Sjuda sedan i kastrull med vatten, ingefära och kryddor i cirka 30 till 40 minuter så att vätskan reduceras till ungefär hälften. Låt svalna något och sila genom fin sil eller duk, och pressa bären lätt så att de släpper sin saft. Honung eller annat sötningsmedel är bäst att röra ner först när vätskan är ljummen, så att de värdefulla ämnena i rå honung inte förstörs i onödan. Häll upp den färdiga sirapen i steriliserade flaskor och förvara i kyl, eller frys in en del i mindre portioner.

Rönnbär

Rönn känner du igen på klasarna av klarröda bär som hänger i träd i parker, vid vägar och i skogsbryn. Rönnbär plockas mogna, men värmebehandlas nästan alltid, eftersom de råa ofta är tydligt bittra och innehåller ämnen som lättare bryts ner vid kokning. I köket gör man gelé som passar utmärkt till ost eller vilt, eller så används de i chutney och smaksatta vinägrar.

Nyttomässigt uppskattas rönnbär för vitamin C och sin traditionella koppling till matsmältningen. Efter kokning tillskrivs de även en lätt sammandragande och lugnande effekt.

Vildäpplen

Vilda eller småväxta äppelträd dyker upp i små dungar, vid gamla fruktodlingar, i häckar och även vid vägar. Frukterna är ofta små, hårda och mycket syrliga, men perfekta för inläggning och konservering. Tack vare sitt höga pektininnehåll blir de lätt till gelé, och de fungerar också utmärkt i chutney eller som tillsats i blandmarmelader av häckens frukter. En del av skörden kan dessutom skivas och torkas, eller användas till att göra egen äppelcidervinäger.

Vildäpplen innehåller naturligt pektin, som ofta kopplas till matsmältningen och som samtidigt hjälper till att få sylt och gelé att tjockna. De innehåller också polyfenoler och vanligtvis även vitamin C och kalium.

Nötter och gröna blad till köket

Hasselnötter

Hassel i skogsbryn och längs åkerholmar börjar i augusti erbjuda de första nötterna i gröna höljen. Det lönar sig att plocka i tid, eftersom när nötterna väl mognar hittar ekorrar dem ofta snabbt. Nötterna kan ätas råa, rostas för mer smak, malas till mjöl eller användas i bakning, granola och hemmagjorda nötsmör.

Hasselnötter är kända för sin höga andel bra fetter, framför allt enkelomättade. De innehåller också vitamin E, magnesium, B-vitaminer och fibrer, och nämns ofta i samband med en möjlig positiv effekt på kolesterolnivåerna.

Kirskål

Kirskål dyker upp i trädgårdar, parker, vägkanter och i undervegetation, och många känner den som ett envist ogräs. I köket kan du däremot använda de unga bladen, innan de blir sega eller bittra. De passar att hastigt fräsa eller sjuda som spenat, att lägga i soppor, omeletter eller matpajer, eller att blanda med andra blad i gröna blandningar.

I traditionell örtmedicin förknippas kirskål med stöd för lederna och en milt vätskedrivande verkan. Den innehåller även vitamin C och mineralämnen, ofta nämns kalium och kalcium.

Snabb kirskål med vitlök och citron

Hetta upp olivolja eller smör i en panna, värm snabbt och försiktigt den hackade vitlöken och tillsätt direkt de sköljda, grovt skurna unga kirskålsbladen. Låt dem mjukna i några minuter under omrörning tills de faller ihop och blir möra. Smaka till sist av med salt, peppar och citronsaft. Den som vill ha mer sting kan lägga till en nypa chili eller lite muskot.

Blommor och örter för te och huskurar

Gullviva

Gullviva är egentligen typisk för våren, men i svalare områden eller efter rikliga regn kan den ibland blomma om även senare. Du kan hitta den i skogsbryn, på fuktigare gräsmarker och i dikeskanter. Man plockar de ljusgula blommorna och unga blad. Blommorna används ofta färska som dekoration i sallader, desserter eller drycker, eller så kanderas de. Bladen kan blandas i tidiga gröna blandningar, även om de ofta är lätt ludna.

I traditionen nämns gullviva för en milt rogivande effekt och kopplas till spänning, huvudvärk eller sämre sömn. Den innehåller saponiner och flavonoider som tillskrivs potentiellt antiinflammatorisk verkan.

Rölleka

Rölleka växer på ängar, vägkanter, vid åkrar och på torrare gräsytor. Du känner igen den på de fint fjäderlika bladen och de platta flockarna av små vita till svagt rosatonade blommor. Till mat plockas främst unga blad, helst före blomning, medan blommorna används i te, tinkturer eller macererade oljor. I sallad räcker en liten mängd eftersom smaken är kraftig. På sommaren är det också populärt att kombinera den med mynta och fläderblom i en uppfriskande blandning.

Rölleka har en lång historia i folkligt bruk och kopplas ofta till matsmältningen, stöd för cirkulationen och hudvård. Den beskrivs ofta som antiinflammatorisk och antiseptisk; vid utvärtes bruk nämns den traditionellt vid små sår, och i örtblandningar förekommer den även i samband med stöd vid förkylning.

Röllekainfusion

Plocka blommorna i torrt väder på en ren plats och torka dem utan direkt sol så att de behåller sin arom. Till en kopp räcker ungefär 1 matsked torkade blommor, eller 2 matskedar färska. Häll över kokande vatten, täck kärlet och låt dra i cirka 10 till 15 minuter. Sila sedan och tillsätt honung eller en citronskiva efter smak.

Så kan du njuta av augustifynden även senare

Sensommaren är perfekt för att koka sylt och saft, torka, frysa och göra sirap samt smaksatta vinägrar. På så sätt kan du bevara augustismaken i veckor till månader framåt. Varje promenad kan dessutom bli en liten påminnelse om säsongerna, eftersom plockandet direkt kopplar köket till det som händer ute i landskapet.

Plocka varsamt, välj rena platser, artbestäm alltid säkert och förstör inte växtplatsen. Om du låter en del av skörden vara kvar belönar naturen dig även nästa gång, samtidigt som du gynnar lokala djur för vilka frukter och frön är en viktig föda.

Källa: The National Allotment Society, Veronica ekologicky institut , Pestrazahrada.cz