Så utfodrar du höns så att de håller sig friska och värper stabilt året runt

En väl sammansatt foderstat är avgörande i hönshållningen. Det handlar inte bara om hur många ägg värphönsen lägger, utan också om kvaliteten på gulan och skalet, fjäderdräktens skick, motståndskraften mot sjukdomar, vitalitet och den allmänna konditionen. Föreställningen att det räcker att strö ut en näve spannmål och lägga till köksrester leder ofta till sämre värpning, sköra skal och ett försvagat immunförsvar. Höns behöver en balanserad andel energi, protein, fibrer, vitaminer och mineraler.

Den enklaste vägen är oftast ett högkvalitativt komplett värpfoder, sammansatt för att täcka de vanliga behoven under värpperioden. Om du blandar fodret själv lönar det sig att vara konsekvent, ha koll på råvarornas kvalitet och komplettera med sådant som saknas i spannmålen.

Så anpassar du utfodringen efter årstid

Under året förändras hönsens naturliga möjligheter. Under varma månader hittar de en del av födan själva i rastgården, typiskt insekter, larver, frön och gröna växtdelar. Det ger både en mer varierad näringstillförsel och mer rörelse. På vintern finns färre naturliga källor, därför är det klokt att i större utsträckning förlita sig på fullvärdigt foder, öka energin och säkerställa tillgången på vitaminer och mineraler. I kyla gör höns dessutom av med mer energi för att hålla kroppstemperaturen.

Spannmål är viktigt, men räcker inte ensamt

Spannmål hör hemma i fodret eftersom det ger energi. Vanligast är vete, korn, havre eller majs och en kombination är ofta bäst, eftersom varje sädesslag bidrar med lite olika näringsämnen. Problemet uppstår när spannmål blir den enda komponenten. Långvarigt ensidigt foder kan ge brist på vissa aminosyror, vitaminer och mineraler, vilket kan märkas som lägre värpning, sämre skalkvalitet och att hönsen blir allmänt svagare.

Protein som grund för både ägg och fjädrar

Äggbildning är krävande för värphöns och utan tillräckligt protein syns snabbt en försämring i både produktion och kvalitet. Protein behövs också för att förnya fjäderdräkten och för en bra utveckling hos unga höns. Lämpliga källor kan vara till exempel baljväxter eller presskakor/mjöl, typiskt solros- eller sojamjöl. En stor fördel med fri utevistelse är att hönsen själva kompletterar med animaliskt foder när de plockar mask, insekter, larver eller små snäckor. Förutom näringen ger det också naturlig aktivitet som gynnar konditionen.

Grönt foder stärker immunförsvaret och gynnar gulans färg

Färskt grönt är en uppskattad variation för höns. Gräs, klöver, maskrosblad, nässlor eller trädgårdsörter bidrar med vitaminer, mineraler och naturliga antioxidanter. I många flockar märks regelbundet grönt foder även på äggens utseende, eftersom gulorna ofta blir mer intensivt färgade.

När det finns lite färskt grönt kan en del ersättas med hö av fina grässorter eller torkade nässlor av god kvalitet. Det är viktigt att tillskotten är rena, utan mögel och utan instängd, unken lukt.

Frukt och grönsaker passar som tillskott, inte som huvudfoder

Olika frukter och grönsaker kan fungera som ett extra tillskott som ger fibrer, vätska och en del vitaminer. Höns brukar gärna äta till exempel äpplen, päron, zucchini, pumpa, gurka eller morot. I värme uppskattar de särskilt saftiga bitar eftersom de hjälper till med vätskebalansen. Samtidigt gäller att tillskott inte ska tränga undan fullvärdigt foder, som står för huvuddelen av de näringsämnen som behövs för värpning.

Mineraler avgör skalets styrka

När ett ägg bildas förbrukar hönan stora mängder kalcium. Om det saknas i fodret eller som separat källa börjar kroppen ta det från skelettet. Resultatet kan bli tunna skal, missformade ägg och långvariga hälsoproblem. Därför är det bra att höns alltid har tillgång till en kalciumkälla, till exempel krossade ostronskal, kalksten eller avsedda mineraltillskott.

För en bra matsmältning är också småsten, så kallat grit, nyttigt eftersom det hjälper till att mekaniskt bearbeta fodret i muskelmagen. Utan grit kan höns utnyttja fodret sämre, även om det i övrigt är av god kvalitet.

Vatten är lika viktigt för värpning som foder

Utan ständig tillgång till rent vatten fungerar inte ens det bästa värpfodret. Under varma dagar kan värphöns dricka betydligt mer än på vintern och brist märks ofta snabbt, typiskt som minskad värpning och sämre vitalitet. Vattenautomater bör rengöras regelbundet och vattnet bytas dagligen. På sommaren hjälper det att ställa vattenautomaten i skugga, på vintern behöver du i stället se till att vattnet inte fryser.

Det här bör du undvika för att hönsen inte ska må dåligt

Vissa livsmedel kan skada höns även om de ser ut som vanliga rester. Undvik mögligt och skämt foder, eftersom det kan innehålla toxiner och orsaka allvarliga problem. Olämpligt är också rå potatis, större mängder salt mat, sötsaker och starkt kryddad mat. Sådan kost belastar matsmältningen, kan ge diarré och vid långvarig utfodring försvagar den både hönsens hälsa och värpningen.

En enkel regel i praktiken

Vill du ha jämn värpning och friska höns, håll dig till en kombination av fullvärdigt foder, lagom komplettering med protein och grönt foder, underskatta inte mineralerna för starka skal och säkra ständig tillgång till rent vatten. Se köksrester som ett tillfälligt tillskott och kontrollera alltid att de är färska och säkra för höns.

Källa: Garden Wild Life, Farm Keep, Pestrazahrada.cz