Varför myror vallar bladlöss som en hjord och hur samarbetet påverkar din trädgård

Förhållandet mellan myror och bladlöss är ett av de mest kända exemplen på samarbete mellan två olika organismer, och det syns även på helt vanliga trädgårdsväxter. Det fascinerar biologer, men för odlare är det ofta ett bekymmer, eftersom skador på unga skott och blad snabbt blir synliga där bladlössen trivs.

Anledningen till att dessa två världar så ofta möts är enkel. Det finns tusentals bladlusarter och också ett enormt antal myrarter. Även om artmångfalden i Europa är lägre än globalt sett, finns det ändå tillräckligt många kombinationer i landskapet för att bladlöss och myror ska stöta på varandra på växter om och om igen, på många platser samtidigt.

Honungsdagg som söt belöning

Bladlöss lever av att suga växtsaft från stjälkar och blad. Växtsaften innehåller mycket socker som bladlössen inte kan utnyttja fullt ut. Överskottet samlas i kroppen och därför utsöndrar de det i form av små söta droppar som vi kallar honungsdagg. För bladlössen har utsöndringen också en praktisk funktion, eftersom de gör sig av med överskott och minskar risken för att mögel och sotdaggsvampar börjar utvecklas på kroppens yta och i omgivningen.

Honungsdagg utnyttjas inte bara av myror utan även av andra insekter, till exempel getingar eller bin. Myrorna kom dock med tiden på att den söta källan inte uppstår av sig själv på bladen, utan kommer direkt från bladlössen. I stället för att jaga bladlössen som byte började de skydda dem och hålla dem vid liv som ett värdefullt, levande matförråd.

Så blir myror uppfödare

Det är ingen universell regel för alla bladlöss. Den här typen av samliv gäller bara en del arter, men i trädgårdar ser vi det ändå ofta. Myrorna skapar en rutt mellan boet och växten med hjälp av doftspår, och längs denna tänkta motorväg går de regelbundet fram till bladlössen.

På plats väntar de sedan in en droppe honungsdagg och stimulerar ofta bladlössen försiktigt med antennerna, vilket påskyndar produktionen av den söta vätskan. Därefter går myrorna från en bladlus till nästa och kolonin liknar verkligen en hjord som ständigt blir "mjölkad". När en myra är mätt tar den med sig honungsdaggen i sin sociala mage tillbaka till myrstacken, där den blir föda åt både larver och drottning.

Vinterstrategi och flytt till de bästa platserna

Vissa myrarter går ännu längre och deras omvårdnad har en långsiktig karaktär. Före vintern letar de efter bladlusägg på växterna och bär in dem i säkrare kammare i boet. På så sätt skyddas de mot kyla och rovdjur. På våren kommer bladlössen tillbaka till växterna antingen på egen hand, eller så hjälper myrorna aktivt till och flyttar dem till lämpliga värdväxter.

Myror flyttar också bladlössen inom en och samma växt så att de sitter på de yngsta och mest saftspända delarna. Just där är vävnaderna mjuka, växtsaften mer näringsrik och lättare att smälta, vilket ökar bladlössens framgång och mängden honungsdagg som myrorna kan hämta från en sådan plats.

Skydd av kolonier och konflikt med nyttodjur

Bladluskolonier är ofta förvånansvärt välförsvarade tack vare myrorna. Om det finns gott om myror kan de driva bort även större och för bladlössen mycket farliga rovdjur, som nyckelpigor, guldögonsländelarver eller blomflugor. Då blir bladlössen en betydligt tuffare motståndare för trädgårdsodlaren, eftersom den naturliga regleringen försvagas.

Stora vårkolonier är vanliga framför allt för att bladen är späda och antalet rovdjur ofta är lägre i början av säsongen. Allteftersom året går ökar trycket från rovdjur vanligtvis, och i mer artrika, naturvänliga trädgårdar sjunker bladluspopulationen ofta av sig själv. Dessutom skadar en mindre förekomst ofta inte växterna dramatiskt. Problemet uppstår när den ekologiska balansen rubbas och bladlössen kan föröka sig utan begränsning.

Vad bladlöss har med honungsdaggshonung att göra

Medan stora bladluskolonier i trädgården snarare är ett besvär kan de i skogen vara en intressant möjlighet för biodlare. I trädtopparna lever bladlöss som producerar honungsdagg i stora mängder och ofta "sköts" av skogsmyror. Under bra år kan honungsdaggen vara så riklig att även bisamhällen samlar den.

Av honungsdaggen bildas då honungsdaggshonung, uppskattad för sin mörkare färg och kraftiga smak. Produktionen kan dock variera och vara begränsad, eftersom klimatförändringar och försämrat skick i skogsbestånden ofta missgynnar populationerna av dessa bladlöss.

Så gör du i trädgården utan onödig kemi

Det hjälper att gynna bladlössens naturliga fiender. Det är bra att plantera växter med grunda blommor som lockar blomflugor. Deras larver hör till de mest effektiva bladlusrovdjuren och kan under utvecklingen konsumera hundratals individer.

Kortvarigt kan också en riktad flytt av nyckelpigor till angripna växter fungera, helst där miljön är mer sluten, till exempel i växthus eller på balkong. På längre sikt lönar det sig att erbjuda nyckelpigor övervintringsplatser så att de återvänder till trädgården. Skydd kan vara insektshotell, vedhögar eller olika trädgårdsinslag som skapar springor och torra, skyddade hörn. Liknande skydd gynnar även guldögonsländor, vars larver också jagar bladlöss intensivt.

Att förstöra myrbon i närheten av angripna växter kan vara kontraproduktivt, särskilt om man använder hårdhänta kemiska metoder. Ofta är det effektivare att försöka bryta doftspåret mellan myrboet och bladluskolonin, eftersom bladlöss utan myror är mycket mer sårbara. Tillfälligt kan tunna strykningar av naturliga aromatiska oljor på stam eller växtens huvuddel hjälpa, till exempel med lavendeldoft, men de behöver upprepas under säsongen.

På vedartade växter kan man även använda limringar, men så tunna som möjligt och med eftertanke. För tjocka limlager fångar nämligen inte bara myror utan också mycket nyttigt insektsliv och kan i värsta fall även hota större djur.

Källa: Záhrada, The Spruce, RHS, Pestrazahrada.cz