Förstör inte skörden av tomater eller äpplen med kalciumbrist i jorden

För att växter ska växa bra, klara stress, stå emot skadegörare och ge en välsmakande skörd behöver de en välbalanserad näringstillförsel. Förutom de grundläggande näringsämnena finns det också ämnen som växten kan klara sig utan en kort tid och ändå se okej ut, men där frukterna senare tappar kvalitet. Bland de viktigaste hör kalcium. När det saknas visar det sig som typiska fläckar och vävnadsdöd som många felaktigt tolkar som svampsjukdomar. Resultatet blir frukter som ser skadade ut och ofta hamnar i soporna.

Balansen avgör, både brist och överskott skadar

För näringsämnen gäller en enkel regel: det får varken vara för lite eller för mycket. Kalciumbrist syns oftare på sura och torra jordar, vilket är förhållanden som till viss del går att påverka genom att justera pH och vattna mer regelbundet. Men problemet uppstår ofta inte bara i jorden utan direkt i växten, eftersom upptaget av kalcium kan blockeras av felaktig gödsling.

Vem är oftast boven

Överraskande nog är det ofta inte kalcium i sig som är orsaken, utan andra viktiga ämnen. Typiskt handlar det om kalium och även kväve. Om de tillförs i stora mängder eller för ofta kan de hindra växten från att ta upp och transportera kalcium till de vävnader där det behövs.

Typiska tecken på kalciumbrist på frukter

Kalciumbrist syns tydligast på fruktbärande grönsaker och på äpplen. På tomat och paprika uppstår vävnadsdöd i fruktens blomände, alltså toppändsröta, som gradvis övergår i mörka fläckar. På äpplen utvecklas en fysiologisk störning som kallas bitter pit, där mörka insjunkna fläckar bildas på skalet. Vid första anblick kan det likna en infektion, men orsaken är näringsrelaterad.

Tomater och paprika, fläckar som förvärras av vädret

På tomater är fläcken först vattnig, senare brun till svart, tydligt avgränsad och lätt insjunken. På paprika syns brunaktiga skador framför allt på fruktspetsarna. Vid torka torkar fläckarna oftare in, men vid högre luftfuktighet kan de ruttna, och frukterna försämras snabbt.

Så fyller du på kalcium och slutar blockera det för växterna

Grunden är att begränsa överdriven kaliumgödsling och att inte överdriva kvävet heller. Kalium verkar antagonistiskt mot kalcium, det vill säga dämpar upptaget, och en liknande effekt kan höga doser kvävegödsel ge. Tätare organisk gödsling kan hjälpa, eftersom den stödjer ett bättre näringsupptag, liksom att välja rätt kväveform.

Kväve ja, men smart

Om du behöver tillföra kväve lönar det sig att välja en form som samtidigt tillför kalcium. Ett exempel är kalksalpeter med vattenlösligt kalcium, som även kan användas förebyggande på växtplatser där problemen återkommer regelbundet.

Bitter pit på äpplen och förebyggande arbete på sommaren

På äpplen måste förebyggandet göras i tid, ofta redan i juli. I områden där problemen återkommer används upprepade sprutningar med cirka 10 till 14 dagars mellanrum, så att kalcium tillförs löpande till frukterna och fläckigheten inte utvecklas.

Så känner du igen ett överskott av kalcium och varför det också är ett problem

På växterna är direkta symtom på överskott av kalcium svårare att beskriva, oftare märks problemet i jorden. Vid olämplig kalkning eller fel val av gödsel kan kalciumhalten bli för hög och växterna börjar gulna. Överskottet blockerar dessutom upptaget av andra ämnen, typiskt järn och zink, så problemen följer på varandra. Störst säkerhet ger en jordanalys eller en analys av växtvävnad, utifrån vilken näringen kan ställas in i balans.

Källa: RHS, NKZ, The Spruce, Pestrazahrada.cz