De första fläckarna på tomater kan betyda potatisbladmögel och hota hela skörden

Potatisbladmögel är en av de allvarligaste sjukdomarna på både potatis och tomat. Den orsakas av patogenen Phytophthora infestans, som i gynnsamt väder sprider sig närmast explosionsartat och på kort tid kan förstöra en stor del av skörden. Det betyder dock inte att allt är förlorat vid de första symtomen. Om du reagerar i tid och minskar de förhållanden som gynnar sjukdomen kan du begränsa skadorna betydligt.

Så visar sig sjukdomen på potatis och varför den är farlig

Angreppet gäller inte bara blad och stjälkar, utan även knölarna, och det är just detta som är mest riskfyllt. Infekterade knölar bryts snabbt ned och slutar ofta med blötröta, antingen redan i jorden eller senare under lagring. Ett problem är också att smittan kan följa med sättpotatisen. Patogenen kan överleva i angripna knölar som blir kvar i marken och i lagrad potatis. Efter plantering kan den sedan lätt sprida sig till plantans ovanjordiska delar.

På blasten syns först gulgrönaktiga fläckar, ofta vid bladkanter och bladspetsar, typiskt längst ned på plantan. Fläckarna mörknar gradvis till brunsvarta och vid fuktigt väder syns ofta en gråvit beläggning på bladens undersida. Vid kraftiga angrepp dör blasten. På knölarna kan man se grunda gråbruna insjunkna partier och om man skär igenom syns under skalet en rostbrun missfärgning av fruktköttet runt om.

Varifrån kommer smittan och vilket väder trivs den i

Den vanligaste inkörsporten är smittad sättpotatis, även om den inte alltid visar tydliga symtom vid första anblicken. En annan källa är växtrester i jorden. Snabb utveckling gynnas av hög luftfuktighet, täta regn och milda temperaturer ungefär mellan 12 och 23 °C. Sporer sprids med vind och vatten, ofta i små droppar, vilket gör att sjukdomen kan ta sig även längre sträckor. Risken försvinner dock inte ens under varmare dagar över 26 °C om det växlar mellan torrt och fuktigt.

På potatis kan de första symtomen synas redan i maj eller under första halvan av sommaren, särskilt på tidiga sorter. Tomater drabbas ofta därefter, framför allt om de växer nära potatislandet.

Fyra praktiska steg för att begränsa bladmögel på tomater

Rätt växtplats hjälper mycket. Tomater behöver full sol och luftcirkulation för att snabbt torka upp efter morgondagg, dimma eller kalla nätter. Undvik platser som ligger i skugga av träd eller byggnader länge på morgonen.

Växtföljden är också viktig. Plantera inte tomater på samma plats år efter år och sätt dem inte där det växte potatis förra säsongen. Det kan finnas bortglömda knölar kvar i jorden som blir en smittkälla.

Håll beståndet luftigt. Snåla inte med avståndet mellan plantorna, bind upp dem vid stöd och ta löpande bort sidoskott så att bladen torkar snabbare efter regn och fukten inte blir stående inne i beståndet.

Vattna så att vattnet inte hamnar på bladen. Bäst är att vattna vid rötterna. Om du måste vattna ovanifrån, gör det på morgonen när det väntas soligt, så att plantorna hinner torka helt så snabbt som möjligt.

Så ser potatisbladmögel ut på tomater

På tomat kan sjukdomen skada blad, stjälkar och frukter. Den börjar ofta som grågrönaktiga, vattniga fläckar som snabbt växer. Vid fuktigt väder syns en vitaktig beläggning på bladens undersida. Bladen slokar sedan, torkar in eller kan vid långvarig fukt till och med ruttna.

På stjälkarna bildas skarpt avgränsade bruna fläckar. Frukterna angrips ofta vid fästet vid foderbladen, där grågröna till bruna fläckar uppstår och ytan kan se rynkig ut. Fruktköttet under det angripna området hårdnar, frukterna mognar inte och vid kraftiga angrepp förlorar plantan sin bladmassa, vilket gör att den slutar växa och att sätta en bra skörd.

Förebyggande är det mest effektiva försvaret

Grunden i skyddet är att förebygga problem innan de tar fart på allvar. På potatis är det avgörande att använda friskt, gärna certifierat utsäde och att hålla växtföljden. För tomater är det klokt att inte placera dem där det växte potatis året innan. Rätt odlingsteknik hjälper också, alltså tillräckliga plantavstånd, en solig och luftig plats utan permanent skugga samt vattning riktad mot rötterna.

På potatis är det också meningsfullt att kupa upp ordentligt, vilket försvårar att smittan når knölarna. Så snart de första symtomen syns lönar det sig att försiktigt ta bort angripna blad och förstöra dem så att de inte blir kvar i landet som en ny sporkälla.

Kemiskt skydd och principer för korrekt användning

Sprutning övervägs vanligtvis under perioder med hög smittpress, ofta från mitten av juni till början av augusti. Det är klokt att följa prognoser och aktuellt väder, eftersom det framför allt är rätt tajming som avgör resultatet. Vid lägre risk kan kontaktverkande fungicider räcka, medan systemiska medel används vid stark smittpress.

Det är inte lämpligt att använda samma verksamma ämne eller preparat upprepade gånger under lång tid. Växling minskar risken för att patogenen utvecklar resistens.

Behandlingen upprepas vanligtvis efter 7 till 14 dagar beroende på väderförlopp och smitta. För känsliga sorter sätts skyddet in tidigare, ofta när beståndet sluter sig, för mindre känsliga till exempel vid blomningens början. Ibland rekommenderas att man på tomat börjar med kemiskt skydd först när de första symtomen syns på potatis i närheten, så att man inte sprutar i onödan utan verklig risk.

Källa: Gardenia, Zahrádkár, Almanac, Pestrazahrada.cz