Världens tåligaste djur är bara en bråkdel av en millimeter långt och dess överlevnadstrick fascinerar även NASA-forskare
Björndjur hör till de mest anmärkningsvärda djuren på jorden. De är mikroskopiska, ofta bara några tiondels millimeter långa, men har ändå fått rykte om sig att vara nästintill oförstörbara organismer. Vetenskapen har känt till dem sedan 1700-talet, då de beskrevs av den tyske zoologen Johann August Ephraim Goeze. För sitt utseende gav han dem då smeknamnet den lilla vattenbjörnen.
Dessa ryggradslösa djur har dock funnits på planeten betydligt längre. Deras utvecklingshistoria sträcker sig mer än en halv miljard år tillbaka i tiden. De har en segmenterad kropp, fyra par ben som avslutas med små klor och, trots sin ringa storlek, en förhållandevis komplex kroppsbyggnad. De förekommer i många olika miljöer, från mossor och jord via sötvatten till havsbottnar, polarområden, berg och platser med extrema förhållanden.
Liv i mossa och i kyla
Björndjur är kända för att kunna anpassa sig till miljöer som skulle döda de flesta andra organismer. Man hittar dem i Antarktis kyla, i heta källor och till och med i vulkanisk lera. Vissa arter lever i den tunna vattenfilmen på mossa, där de söker föda. De kan äta små mikroorganismer, till exempel nematoder eller hjuldjur, medan andra arter lever av innehållet i växtceller.
När de har tillräckligt med vatten lever de ett normalt, aktivt liv. Problemen uppstår när miljön torkar ut. Det är just då deras extraordinära biologiska utrustning visar sig – den som gör att de klarar perioder som för andra varelser skulle innebära slutet.
När kroppen blir till en tålig liten tunna
Vid vattenbrist drar björndjuret ihop sig till ett särskilt vilotillstånd. Det drar in benen, minskar kroppens yta och begränsar fuktförlusten kraftigt. Samtidigt sker kemiska förändringar i kroppen som skyddar cellerna från skador. En viktig roll spelar trehalos, ett socker som kan bilda en struktur som påminner om glas. Den hjälper till att liksom konservera kroppen.
Ämnesomsättningen bromsas under processen nästan till noll, till en obetydlig bråkdel av den normala aktiviteten. Tillståndet kallas anabios. Tack vare det kan vissa landlevande björndjur stå emot torka, sträng kyla, strålning och giftiga miljöer. Det är dock inte en förmåga som alla arter har. Bäst klarar den de arter som under evolutionen upprepade gånger har ställts inför uttorkning.
Rekordöverlevnad efter årtionden

Ett av de mest imponerande fallen gällde det antarktiska björndjuret Acutuncus antarcticus. Forskare frös ner det tillsammans med ett mossprov vid minus 20 °C och tinade upp det igen efter trettio år. Inte nog med att det vaknade till liv – även ett av dess ägg återhämtade sig. Båda individerna fortsatte därefter med normal aktivitet och fortplantning.
Resultatet visade att det inte bara handlar om att klara en kort ogynnsam period. Björndjur kan, i rätt tillstånd, överleva verkligt exceptionellt länge. Deras motståndskraft mot låga temperaturer är en av djurvärldens största gåtor.
Tester i rymden och under extremt tryck
Stor uppmärksamhet väckte också Europeiska rymdorganisationens experiment från 2007. Uttorkade björndjur exponerades för den öppna rymdmiljön – alltså vakuum, kraftig strålning, solinstrålning och snabba temperaturväxlingar. Efter återkomsten till jorden och när de åter fuktades började en del av dem leva normalt igen. De började ta upp föda, växa och föröka sig.
Det visade sig också att de klarar förhållanden som närmar sig den absoluta nollpunkten. Ytterligare försök gav bevis för deras ovanliga trycktålighet. Japanska forskare fann att vissa exemplar stod emot ett tryck på 7,5 gigapascal i flera timmar, vilket motsvarar nivåer som råder djupt under jordens yta.
Björndjur blev det första kända flercelliga djuret som överlevde direkt exponering för rymdens förhållanden.
De kan till och med finnas på månen
Just den extraordinära tåligheten har fått forskare att fundera över om björndjur teoretiskt skulle kunna överleva även under en resa genom rymden. Den tanken stärktes efter kraschen med den israeliska månsonden Beresheet 2019. Ombord fanns tusentals björndjur avsedda för forskning. Om de klarade nedslaget i sitt konserverade tillstånd kan de, efter människan, ha blivit den andra flercelliga organismen som nådde månen.
Det betyder förstås inte att de lever aktivt på månens yta. Utan vatten och lämpliga förhållanden skulle de bara förbli inaktiva. Ändå visar redan möjligheten att de fortfarande kan ligga där och vänta på att gynnsammare villkor en dag ska uppstå, hur enastående dessa diskreta små varelser är.
Ett litet djur med enorm betydelse

Björndjur påminner oss om att storleken inte avgör den biologiska styrkan. Trots att de knappt är synliga kan de stå emot kyla, strålning, vakuum och långvarig uttorkning. Därför fascinerar de biologer, astrobiologer och experter på livets överlevnad under extrema förhållanden. Det är möjligt att deras hemlighet en dag kan hjälpa även medicinen, skydd av celler eller forskning om liv utanför jorden.
Källa: National Geographic, BBC, Newsweek, Pestrazahrada.cz
Relaterade artiklar
Invasiv nyckelpiga som kan bitas har etablerat sig i Sverige förebyggandet är enklare än du tror
Den asiatiska nyckelpigan sprider sig snabbt, tränger in i bostäder och konkurrerar ut våra inhemska arter. Med enkla tätningsåtgärder och snabb borttagning kan du minska problemen rejält.
Gröna potatisar räcker inte att bara skära bort experter varnar för ämnen som kan finnas även på andra ställen
Grönfärgade potatisar kan innehålla förhöjda halter av glykoalkaloider som solanin och chakonin, och det räcker inte alltid att bara skära bort det gröna. Lär dig varför det händer och hur du lagrar potatis rätt för bästa kvalitet och säkerhet.
Örten som doftar citron och hjälper dig somna aloysia älskar du efter första bladgnugget
Aloysia, även kallad citronverbena, sprider en ren citrusdoft bara du gnuggar bladen. Den uppskattas särskilt som te för ro och avkoppling, men är också oväntat användbar i köket.
Kommentarer (0)
Var först med att kommentera.