Få bort mullvaden ur trädgården metoder som fungerar

Mullvaden hör till de vanligaste ovälkomna besökarna i trädgårdar. Så fort de första mullhögarna dyker upp i gräsmattan brukar det stå klart att kampen inte blir enkel. Det här djuret är ihärdigt, bygger ett omfattande tunnelsystem under marken och stannar gärna där det finns gott om mat. En sak är dock avgörande. Mullvaden får inte avlivas, eftersom den är ett skyddat djur. Det man kan göra är att försöka skrämma bort den på ett skonsamt sätt eller fånga den utan att skada den.

Det är också därför det inte finns någon universallösning. Vissa sätt hjälper snabbt, andra bara tillfälligt och en del fungerar inte alls. Resultatet beror dessutom på hur rik jorden är på daggmaskar och annan föda. Just en välskött gräsmatta är ofta en mycket lockande miljö för mullvaden.

Varför mullvaden stannar i trädgården

Även om dess närvaro irriterar markägare är den ur naturens perspektiv ingen skadegörare i egentlig mening. Mullvaden lever av insekter, larver och daggmaskar och kan även ta små ryggradsdjur. På så sätt bidrar den till att hålla nere vissa andra djur som kan skada växter. Dessutom tyder mullvadens förekomst ofta på en bra, levande och väl luftad jord.

Samtidigt kan den orsaka en rad olägenheter. Mullhögar förstör gräsmattans utseende, gångarna kan försvaga jordytan och vissa växter tar skada när rötter rubbas. Därför letar de flesta trädgårdsägare efter en väg att få bort den utan att bryta mot lagen.

Vilka metoder som ger störst hopp

Skrämmor och mekanisk störning

Olika typer av mullvadsskrämmor har ett ganska gott rykte. En enklare variant är hemmalösningar, till exempel en PET-flaska eller en vindsnurra monterad på en metallpinne. När det blåser överförs vibrationer och ljud ner i marken, vilket kan upplevas obehagligt för mullvaden. Fackfolk bedömer metoden som rätt lovande, även om effekten inte alltid är varaktig.

Det finns också elektroniska och solcellsdrivna apparater som sänder vibrationer eller akustiska signaler. Nackdelen är ofta ett högre pris och att mullvaden med tiden kan vänja sig vid störningen. Om det finns gott om föda kan den komma tillbaka trots regelbundna signaler.

Rökning av gångsystemet

En av de mer fungerande möjligheterna brukar vara att röka ut den med rökpatron. Den läggs direkt i en mullhög eller i en gång, och öppningen stängs så att röken sprids under jord. Just detta förfarande räknar experter till de effektivare sätten att få mullvaden att lämna, även från en större yta.

Fångst utan att döda

Det går också att använda levandefångande rörfällor. De måste placeras rätt och framför allt kontrolleras regelbundet, så att det fångade djuret inte lider i onödan. Efter fångst behöver mullvaden flyttas till en lämplig plats utanför bebyggelse. Inte heller detta garanterar lugn och ro för gott, eftersom ett frigjort revir kan tas över av en annan individ.

Det som fungerar mer begränsat eller inte alls

Växter och doftbaserade avskräckare

Det rekommenderas ofta att plantera växter som påstås störa mullvaden. Vanliga exempel är vitlök, tagetes eller törel. Enligt experters erfarenheter biter dessa arter dock oftast inte på mullvaden, eftersom den inte är växtätare och milda dofter inte stör den. Ett undantag kan vara kejsarkrona, vars lukt är kraftigare och som mullvadar faktiskt oftare undviker i planterade områden.

Lika tveksamma är olika huskurer med dofter, som citrusskal, kraftigt doftande ostar, valnötsblad eller trasor indränkta i starkt illaluktande ämnen. Vissa lukter kan få mullvaden att backa från en viss del av gången, men ofta hittar den bara en annan väg. Lite större hopp ger hund- och katthår eller människohår, eftersom den kan uppfatta en rovdjursnärvaro.

Vatten, ultraljud och dyra lösningar

Att spola bort mullvaden med vatten är mycket osäkert. Gångsystemen är omfattande och bohålan där den uppehåller sig kan ligga på ett annat djup än dit vattnet når. Inte heller ultraljudsapparater är några mirakel, särskilt om den vänjer sig vid signalen. När det gäller specialfällor gäller dessutom att om de inte placeras perfekt kan mullvaden helt enkelt gå runt dem eller täcka dem med jord.

Ingen metod är hundraprocentig och ofta behöver man kombinera flera tillvägagångssätt och ha tålamod.

Det kan vara värt att acceptera en viss grad av tolerans

Många experter påminner om att mullvaden är en naturlig del av trädgårdsmiljön. Jorden från mullhögarna kan användas i rabatter och själva djurets närvaro är ett tecken på en levande jord. Om skadorna inte är stora kan det vara klokt att hellre begränsa aktiviteten än att ge sig in i en lång och osäker kamp för att helt få bort den.

Högst betyg får oftast mekaniska skrämmor, vibrationsapparater, rovdjursdoft och framför allt rökpatroner. Däremot går det inte att lita särskilt mycket på växter eller olika väldoftande beten. Den som vill agera skonsamt och lagligt bör hålla sig till just dessa metoder och räkna med att tålamod ofta är det viktigaste verktyget i samlivet med mullvaden.

Källa: Got Moles, Scotts, Pestrazahrada.cz